utifrån min profil..
Ibland kanske jag längtar efter dig? Du som skall smeka mig i håret, krama om mig när jag kommer hem mördbultad på eftermiddagarna, lyssna på allt det där som kanske inte är jätte väsentligt men skönt att tala med bara dig om! Ibland längtar jag efter dig som skall titta mig i ögonen, spänna blicken och berätta hur vacker jag är.
Ibland längtar jag efter dig som skall ligga tätt emot mig när jag vänder mig och vaknar till om nätterna och ibland kanske jag till och med längtar efter någon att kasta ur all skit på utan att egentligen mena något men för att få rensa hjärtat!
Ibland längtar jag efter dig som skrattar med mig åt egentligen inget alls!
Men jag längtar absolut inte efter dig som vänder ryggen till efter ett missförstånd, eller dig som blir sur och avundsjuk för att jag har roligt med annat eller andra. Heller inte dig som inte växer med mig och av att se mig utvecklas, utan krymper själv.
Heller inte dig som gör mig illa genom att ge mig blickar som får mig att kännas som en liten, liten hundvalp som just käkat upp dina skor. Eller dig som kallar mig egoistisk,svär och skriker, sparkar, slår och visar sina absolut sämsta sidor utan att se dem själv.
Saknar heller inte dig som tror det är okej att trycka ner mig till botten för att sedan be om ursäkt och lova att ALDRIG MER göra om det.
saknar inte dig som ständigt säger att du vill ändra dig för min skull.

Nej, just nu ser jag mig gärna med mig själv. Men när du väl är hos mig så ska vi förändra världen tillsammans och vi ska göra varandra lika lyckliga som vi förtjänar!
Men tills dess ska jag växa, må bra och utveckla mig själv. (Det är något jag under de senaste 15 åren lärt mig fungerar bäst)

Och till sist vill jag nämna att texten inte är tillägnad nån jag i nuläget känner!

Jag måste nog (med svansen mellan benen) erkänna att jag kanske missbrukat frasen "jag har inga kläder"! Har i vissa fall efter den misstagande uppfattningen även tyckt synd om mig själv och eventuellt gråtit en skvätt! Jag har dock kommit till instinkt nu då jag under en tid haft 3 (!) hem och haft full tillgång till kläder på alla ställen (mina kläder alltså) Väldans konstigt!
Har även en och annan tränings väska påfylld för eventuella akutbehov.
Problemet blev nu istället att jag har använt 'allt' (läs 30%) av mina kläder i alla hem vilket har resulterat i ett enormt tvättberg!
Jag vet med andra ord vad jag ska sysselsätta mig med i helgen! Fet high five.
Jo, kan tillägga att det blev väldigt jobbigt att fundera ut hur jag skulle få hem all tvätt på en gång! Påsar var ju inget alternativ. Det funkar ju bara att springa runt med när kläderna är nyköpta på stan?? :O
Så ett till konstaterande, det kan va kämpigt att bli medveten ;)

puss!

Tycker extremt synd om mig själv eftersom mördarbaciller har våldtagit mitt immunförsvar :/ Svårt att få nåt vettigt gjort utan att gnälla, sucka, svära, gäspa eller nysa!
I-landproblem Hej!
Myran är iallafall här och försöker underhålla sin mor och sig själv. Som "tur" är så har miljarder studier och det är det os på teven! Kanske tröstäta några pizzor och sortera papper resterande kväll!?

Puss

Idag hade vi föreläsning om blandannat nerver. När det diskuterades om hir vi har motoriska nerver som blandannat kan kategoriseras in i något som kallas 'sympatiskt bänervsystem'. Där kroppen påverkas direkt av nerver för att kunna hantera krissituationer. Exempelvis så ökar hjärtfrekvensen för att vi ska vakna till, pupillerna expanderas för att vi ska se bättre och så vidare.
Men det jag ville komma till var att jag tydligen fastnat i ett enda virrvarr av nerver, hjärn-tänkarfrustration och allt! Kan inte kroppen själv inse att saker faktiskt är jobbigt så fokuserar den istället på KRIS hela tiden och energin går till det. Exempelvis så får magen och de andra viktiga delarna inte de den behöver för att kunna fungera rätt. Där av svälter eller tröstäter folk mycket under 'depression'.

Hursom, har jag lärt mig ännu mer om kroppens intressanta funktioner men även tagit steget till att inleda en utredning av och för mig själv med en terapeut! Jag kan säga att jag gick gråtandes in. Avskyr att känna svaghet och veta att jag skall öppna mina innersta känslor.... och rädd för att få höra saker som jag egentligen kanske redan vet men som är mycket jobbiga att ta tag i.
Men jag gick iallafall ut med ett leende och könslan var fantastisk! En första pusselbit har funnit sin rätta plats..

Spännande kommer detta att bli.
Även om det givetvis kommer många uppförsbackar mellan raksträckorna så vet jag, att jag tillslut kommer stå på toppen.

God natt mänskliga människor ;)

Just nu är känslorna oense och i total otakt.
Först faniljestrul, sen betyg- och CSNstrul (som dock löst sig) och på det en trasig dator! Skjut mig!
Alltså jag är jätte nervös men ändå förväntansfull och livrädd och fylld av ny energi, mitt i allt detta så är jag med jämna mellanrum ledsen! Heja...
#jätteuddamänniska
I KNOW! Jag skulle så hemskt gärna vilja be om att få ett lite mer normalt liv tillbaka...
Meeen, idag är första dagen på resten av mitt liv ;)

Nu förstår jag hur drogmissbrukare eller andra missbruare känner sig.

Hur svag och liten man kan vara i sin egen kropp.

Hur hjärnan bestämmer att alla tankar bör trycka på de känsligaste punkterna för att tryca ner dig när du egentligen vill något helt annat.

Man blir fånge i sin egen kropp vilket i sin tur oftast leder till förvirring och osäkerhet. Plötsligt gör vi något desperat, vi egentligen inte vill.

Man måste alltså hitta orsaken till vad som hände från början. När blev det jobbigt att vara ensam och varför?

'Deppig'.

TRÖTT, ständigt jäkla trött, inte så konstigt med tane på hur svårt det är att sova och äta och hur hjärnan ger dig TOTALT onödig ångest. Åter igen bestämmer hjärnan och kroppen att detta ÄR jobbigt.

"Sov lite, dröm mardrömmar när du väl somnar. Ät inte, du är ändå inte hungrig men när du väl äter så gör det det ont och plågar dig fysiskt."

Detta i sin tur leder till att man ännu enkalre blir oloncentererad och förvirrad!

"Hej onda cirkel. Jag tänker ta mig ur dig!"

År 2013 var enligt mig ett fantastiskt år på många sätt!
Kan tom bli svårslaget men ändå inte sämre.
Jag har utvecklat både mig och tillsammans med min märhet till det bättre, även om det sämre inte var dåligt. Jag trivs nå enormt helt enkelt.
Jag har aldrig känt mig så stark både fysiskt och psykiskt och jag har aldrig sett så positivt på saker och ting som jag gjort/gör.
Jag har klarat en termin pä högskolan utan några större problem, trots min stora familj och allas intressen. Jag hann rese utomlands två gånger och roa mig med annat massoooor! ;)
Jag känner mig alltså grymt stolt över mig själv och ser bort från allt var nyårslöften heter eftersom jag redan hittat mitt sätt att leva hälsosamt och lyckligt!

Tack till alla nära och kära för eran tillit och ert stöttande och tack till de allra närmaste för att ni accepterat mitt engagemang för allt på samma gång och eventuell tidvis kaos! Men det vart beviset på perfektion ?

Tanken slog mig när jag såg hur en uppmaning från myndigheter strömmar runt på diverse sociala medier .
Denna gång delar folk en upplysning om att är 18 årsgräns när det gäller köp och brukande av fyrverkerier.
När jag var 16 år vart jag gravid.
Jag flyttade hemufrån och fick sedan som 17 åring mitt första barn.
Ett eget liv att ta hand om helt utan uppsikt och regler.
Vad konstigt det skulle sett ut om jag min första nyårsafton inte hade fått köpt eller avfyrat raketer tillsammans med mitt barn.
Jag tror att vi måste vara medvetna om att varenda ord och varenda handling vi gör utåt blir en symbol för dem runt omkring oss. Allra helst de yngre.
Jag kommer definitivt inte låta mina barn köpa raketer. Änny mindre tända någon.
Jag kommer heller inte visa dåliga filmer på folk som det gått illa för, för att på något sett försöka skrämma dom.
Jag komme däremot visa dom att man kan ha roligt och njuta av att se dom i sina föräldrar, tillika förebilders närhet medan en annan vuxen avfyrar dom!

Nu förstår jag att 18 årsgränsen uppmanas för att rädda liv och jag använde mig inte av några fyrverkerier när mitt barn var ett år men ni förstår mitt budskap? Även om det fimns lagar så betyder inte det att vi skall sluta vara förebilder.