Jag har alltid varit fysisk aktiv, trots fyra graviditeter och ett fullspäckat schema.

Från början var träningen ett måste för att sedan bli ett intresse då skillnad snabbt var ett faktum. Jag hade ändrat min kropp snabbt och hälsaosamt. Per auomatik tränade jag då mer och fysiken blir snabbt bättre.

Jag har alltid älskat att tävla mot mig själv, löpa i naturen eller springa intervaller frisätter både adrenalin och får endofinet att strömma.- Man mår bra!

Jag tränar också för att jag VET att rekomendationer om fysiska aktivitet är MINST 30 minuter om dagen minskar risken att drabbas av cancer, diabetes typ--2, hjärt- och kärlsjukdomar och mycket annat med 30 procent.

Just nu skriver jag en uppsats om tobak som kostar Sverige 26 000 000 kr om året i bara framställning och transport. Det kostar även Sverige 6400 liv om året och 500 av dom är pga passiv rökning. INTE OKEJ! Och då skall vi inte ens nämna vad det kostar samhället med all vård och sjukdomsfall.

Min träning och min kost väljer jag för att jag dels mår bättre, skulle orka stå emot eventuella sjukdomar bättre, vill vara en frisk och pigg förälder och för att ALLA har en skydlighet att stabilicera samhällets ekonomi.

Skulle jag dock drabbas av någon sjukdom så vet jag att jag gjort vad jag kunnat för att inte drabbas.

Vem vill du vara?

Jag: Tyra kan du hämta kaffe åt mig? Jag orkar inte resa mig!
Tyra: men du orkar röra munnen iaf?!

Tyra med koppen i hand: det finns ingen mjölk så du vet, men jag kan cykla och köpa för du orkar väl inte sätta dig i bilen?!

Jag: fnys!
Men okej, skynda dig innan kaffet blir kallt :D

min nioåriga son ville just ha bekräftelse på att jag vart lyckligast i världen om jag fick ett glas saft när jag var liten!
Jag förklarade att vi drack saft ganska ofta men den var alltid hemgjord.
Han vart lite besviken och frågade om det istället gällde tårta!?

Jag fick då åter igen berätta att "så gammal är jag inte"
INTE

Andreas och jag en trött Onsdagskväll

A: puss?
Jag: Nej du är...... Äcklig! (I brist på andra undanflykter)
A: äcklig? (Förvånad)
Jag: ja men om du borstar tänderna, rakar dig, fixar håret, börjar träna och solar så blir allt bra! (Stort snällt smil)
A:Snällt!
Jag: äsch, lyssna inte så mycket på mig.
A (ser hur han tänker: hur mycket påhopp kommer jag inte få om jag slutar lyssna OCKSÅ?)

Looooove ;)

tvp grabbar som kasta in handduken tidigt! På sitt vis liksom.. XD
Tur att kartongerna duger till något!

Sportiga Vintra fick medalj idag! Och med den stoltheten går hon iväg till gympahallen för att skutta runt ytterligare :D

För snart ett år sedan förvandlades min personlighet till något obekant, något som jag inte tyckte om.
Något förnekande inre som ljög för sig själv. Att inte längre kunna leva på hoppet om att allt en dag kommer bli bra, precis som jag vill!

En vändning från det uthållbara förändrades plötslig till det ohållbara. Min hjärna tänkte till 90% bara på "hur skall JAG kunna lösa detta? Hur ska JAG få min familj att må bra igen? Jo, om jag blundar och stänger in mig så kommer det automatiskt försvinna!"
Två månader senare, två långa månaders helvete över födelsedagar, jul- och nyårsfirande så blev det svartare och ljusare på samma gång! Jag fattade beslutet att gå vidare. Att inse och ta tag i mig själv för att kunna ta tag i oss, som då var JAG och mina barn.

För att kunna älska andra måste man älska sig själv och är den bilden aldrig tydlig så är det svårt att förmedla det rätt.

Att förlåta ett monster..
Jag har inte förlåtit! Jag behöver inte förlåta. Jag kämpar fortfarande med att jag så oerhört mycket, älskar den som smulade sönder vår familj i små molekyler, sakta men (o)säkert MEN idag mår jag bra av att älska personen. Idag är jag lycklig av att vi är en familj och idag ser jag ljust på framtiden utan att det är ett hopp eller önskan.
Jag lever inte längre i förnekelse och eftersom vi nu vet vad kärlek är så förmedlas detsamma vidare till våra barn.

Efter allt som hänt är jag glad att jag upptäckte hur fel allting var eftersom det fick oss att gå olika håll för att ta tag i oss själva. Jag är stark och du är nykter (alltid) och medveten om verkligheten.

Välkommen framtid. Du är efterlängtad!

Tyra 11 år och Andree 14 år

Tyra: ska vi spela spel?
Andree: visst
Tyra: okej, då går jag och hämtar spelplanen!
Andree: :O SPELPLANEN? Den har väl ingen touchskärm?!