Idag hade vi föreläsning om blandannat nerver. När det diskuterades om hir vi har motoriska nerver som blandannat kan kategoriseras in i något som kallas 'sympatiskt bänervsystem'. Där kroppen påverkas direkt av nerver för att kunna hantera krissituationer. Exempelvis så ökar hjärtfrekvensen för att vi ska vakna till, pupillerna expanderas för att vi ska se bättre och så vidare.
Men det jag ville komma till var att jag tydligen fastnat i ett enda virrvarr av nerver, hjärn-tänkarfrustration och allt! Kan inte kroppen själv inse att saker faktiskt är jobbigt så fokuserar den istället på KRIS hela tiden och energin går till det. Exempelvis så får magen och de andra viktiga delarna inte de den behöver för att kunna fungera rätt. Där av svälter eller tröstäter folk mycket under 'depression'.

Hursom, har jag lärt mig ännu mer om kroppens intressanta funktioner men även tagit steget till att inleda en utredning av och för mig själv med en terapeut! Jag kan säga att jag gick gråtandes in. Avskyr att känna svaghet och veta att jag skall öppna mina innersta känslor.... och rädd för att få höra saker som jag egentligen kanske redan vet men som är mycket jobbiga att ta tag i.
Men jag gick iallafall ut med ett leende och könslan var fantastisk! En första pusselbit har funnit sin rätta plats..

Spännande kommer detta att bli.
Även om det givetvis kommer många uppförsbackar mellan raksträckorna så vet jag, att jag tillslut kommer stå på toppen.

God natt mänskliga människor ;)